MODERNA TIDER

Ett signalement gick ut. Som i en dålig deckare beskrevs det misstänkta paret som Mannen i hatt och Kvinnan i rött …
I kapitlet ”Moderna tider” som ingår i boken ”SÄLLSAMHETER I DEN SVAGISKA UNIONEN”>> skildras hur en man och kvinna färdas i en stulen bil genom den Svagiska unionen från huvudstaden till ön Orfeuo i den Gula Regionen. Bilfärden är markerad med rött på kartan här nedan.

”- Satt som ett spett i länsman …”
Hon begrep inte ett dyft vad han menade, men det gjorde ingenting, hon var överväldigad. Cigaretten som hängde lätt på hans kraftiga underläpp, det släpande tonfallet och hatten välplacerad lite snett på hjässan som kontrast till hans i övrigt nonchalanta klädsel. Det var mycket han sa som var egendomligt, men hans ömsom verserade och ömsom åmiga choser gjorde ett fräckt och annorlunda intryck. Till en nattklubb i Rio hade hon gjort sällskap med en man som hennes vänninor hade kallat galgfågel och filur. Nog var något förändrat i henne, men hon var en äventyrerska i röd klänning. När de klev ut från Cosima Show insisterade han på att de omedelbart skulle lämna den stora staden och fara söderut. Hon sa inte emot.

Emellertid, de kom inte iväg samma afton. Under förevändning att han skulle uträtta ett ”spionuppdrag” försvann han strax före midnatt. Han nämnde något om ”regeringens plan för sopor” vilket hon tolkade som ett av hans vanliga särpräglade skämt. Att han i själva verket just lämnat ”Kliniken” skulle hon få veta långt senare. Inte heller kunde hon ana att hans uppdrag som mullvad inom kort skulle vara avslutat. Vid Rio Kamin, alldeles intill den nya hjältestatyn, Seigneur Chapeau-Tour , hade han och en kumpan mött upp för att ta emot en avgörande upplysning. En kurir var kommenderad till platsen.
Dimman låg tät denna afton.

Dagen därpå gnistrade solen genom lövverket i Rio Trädgårdar. Deras möte på Aveny Opera blev svärmiskt. De lämnade Primaborgen i en stulen bil, en sprillans ny Galaxie Sunliner 61. Det blev en flykt där frestelserna övergick i diverse förvecklingar och påfrestningar.

Söndag 15 oktober
C-route 78
I trakten kring Hofenglad – Schwarzmund

Han tjatade:
– Glöm nu inte när du är född! Och vad du heter!
Hon undrade varför det var nödvändigt att leka den här leken. Lite tvekande, nästan betryckt, svarade hon:
– 1940 … i september …
– Den tjugoandra. Och du heter?
– Maria …
– Maria, vadå?
Bilen skumpade till. Ett plötsligt gupp. För att slippa motorvägarnas betalstationer hade han valt vägar vars beskaffenhet inte var den bästa.
– Otur! Javisst, Mal Conne, … men jag vill ha tur.
– Conne betyder också tik (på fransiskanska).
– Ha-ha! Jag är en hynda. Grrr!
Hon hade en förmåga att snabbt växla humör. De kom att samtala om djur. Uppspelt påstod hon att hon avgudade alla djur. Han var tveksam. Som hon svamlade och pratade strunt. Med ett leende slängde han ur sig att det djur som hon torde älska allra mest är hyenan. Till hans förvåning blev hon inte alls förargad, snarare tvärtom. Kvittrande utbrast hon:
– Hyena! Åh … en hyena, det vill jag vara! Jag älskar ruttet kött och i gravarna hittar jag liken.
– Vi får leta reda på en kyrkogård. Kanske vi kan hitta ett kadaver med tjock plånbok.
Rejält uppspelt och munter började hon tralla på en gammal trudelutt.
– Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen …
– Visste du att hyenorna har väl utvecklade analkörtlar som utsöndrar en vätska som används för att doftmarkera revirets gränser?
– och divorna …
Nu sjöng hon för full hals.
– … fick syn på drivorna … så skrek dom …
Bilen gjorde ytterligare ett litet skutt. Vägen var dålig och gropig. På höger sida satt en skylt på sniskan: Schwarzmund.
– … åh, herregud så mycke glass!
Det förföll som hon inte längre lyssnade på honom. Det hindrade inte honom att fortsätta sin föreläsning:
– Honorna kan ha ett eller två par spenar och deras könsorgan har en ovanlig anatomi …
– … och det finns inget ställe där moralen står på en så sjunkande …
– … och honans klitoris är så stor att att den kan tas för en penis …
– … och angenäm nivå. Ty det är så hälsosamt …
Blygdläpparnas form kan förväxlas …
– … i fjällen!
– … med scrotum. Å andras sidan så bör man vara varse att till skillnad från andra rovdjur så saknar hanarna penisben.
– Så du pratar …
Samtalet ebbade ut. Tyst nynnade hon vidare på melodin. Det började bli kväll. Han la båda händerna på ratten. Fällde upp suffletten. Hennes söta parfym fyllde upp kabinen. Nu hade de kommit ett bra stycke längre söderut. De närmade sig den stora delstaten Elektra och på en stor skylt stod det Korsa. Vägtullarna var ett bekymmer.

Det finns en annan beskrivning av vad som hände:
Titta Torstig hade lust för äventyr i allmänhet vilket kom henne att söka sig till kretsar där man levde högt och farligt. På 50-talet umgicks hon flitigt med representanter från den Brauniska Frihetsrörelsen. Det skulle sluta mycket olyckligt. En marsnatt 1962 fann man hennes döda kropp på en fiskebåt utanför Hockeyön. Hennes röda klänning var näst intill oigenkännlig. Spåren ledde snart till den s. k. ”frihetskämpen” Graham Farish. Han hade tidigare verkat som kontraspion åt Kranzenstein under kodnamnet ”Grafar 00”. I dimman på Plats Rocherfelt i Primaborgens stadsdel Largo försvann han för sista gången. Detta skedde strax efter mordet på Torstig. Detta öde gäckar ännu allmänheten.
Det var Moderna Tider i den Svagiska Unionen.

I PRIMA RAPPORT måndags 2 mars 1964>> finns en artikel som refererar till det öde som drabbade Mannen i hatt och Kvinnan i rött.