Primaborgen, Rio
Tisdag 22 December 1964
Fru Falck var glad över att hennes man hade för avsikt att ta ledigt när skiftet till det nya året skulle ske. Han hade lovat att vara borta från stationen på Titus Gata minst en dryg vecka. På sitt älskvärda men lite tafatta vis hade han tagit sig an att förbereda lammsteken. Först skulle den ligga i saltlake i tio dygn och sedan hängas på tork i en månad. Mogen och fullbordad skulle den förtäras lagom till midvinterblotet. Falck hade visserligen i god tid inhandlat steken hos fru Sjöström i Hallarna, men sedan kom en spektakulär kassaskåpssprängning emellan och nu hade köttstycket dinglat där i sin galge i endast tre veckor. Som så många gånger förr uppstod ett slags prekär limbo när förväntan och förtrytelse blandades. Glitter och prövningar. Och så började det snöa.
Det var sen kväll. En smula förlägen gick Falck ut med hunden. En förhållandevis lång promenad. Han korsade Köpmanna-esplanaden, vek in på Drottning Alexandras Gata, passerade Luxpalatset och Mentalitetsinstitutet. Nästan ingen trafik. Tyst och stilla. Borta vid korsningen Vanadiso och Domaines Gator stannade han och hunden upp. Aftonens sista spårvagn på linje 17 gled tyst fram. Snöfallet skimrade i gatlyktans sken. Det var fint, tyckte Falck och erinrade sig sin barndoms jular, varpå tankarna fladdrade tvärt iväg – leksaksloket! Ha, det var ju en sinkadus, lite lattjo faktiskt. Även Falck gillade modelltåg. Och Hornby … han hade ägnat sig åt att tillverka dem och så kunde han inte låta bli att stjäla ett litet lok. Men nu var han fast för ett mycket grövre brott, den berömda juvelkuppen 1949 och dessutom misstänkt för delaktighet i en spionaffär. Ett intressant fall. Mycket hade kommit till klarhet. Falck var nära att knäcka dessa nötter. Nu gällde det blott att övertyga de där torrbollarna från SUU. Hunden, som inte delade hans intresse för karneolringen och den försvunna fröken Malconne, ryckte ivrigt i kopplet. De vände om. Snöflingorna var stora som badmintonbollar. Några själar hade dröjt sig kvar inne på den lokala bistron ”Juanita & Juan”.
Därinne hade ett påstående väckt en hetsig diskussion …
Sid 104-105 i boken ”SÄLLSAMHETER I DEN SVAGISKA UNIONEN”>>
